Lägg till

Förlåt att det tog så lång tid… vågade inte lägga upp denhär men nu kommer den

Ghuuuh……mellanstadiet, får man inte ångest då man tänker på det ?

Det är verkligen sant det folk säger om att man blir soma de man umgås med, och nu när jag tänker tillbaka så inser jag hur omogen jag var som försökte vara någon annan, att jag föll för grupp tryck, och jag vet att flera tycker detsamma om sig själva.

En mellanstadieklass består av följande

• Ledare (En speciell varelse som lever sig utav grupptryck och status, ibland även gräs och potatismos)

• Följare (Försöker ständigt uppnå ledarstatus och undviker att bli utstött)

• Sist och inte minst det Utstötta ( före detta följare, och har lyckats med att komma undan grupp trycket. Har även lågt självförtroende pågrund av att den blir drabbad av ledaren.)

Vilken är bäst att vara, Ledaren kanske? Eller kan de vara de utstötta? Jag skulle säga utstötta, de behöver inte bry sig om att bli tvingad att följa en stor fet svart kille som fick vad han ville och gjorde vad han ville. De värsta med ledarna är också att det är dem som skapar de utstötta, och följarna kan inte göra ett skit, tror dem iaf.

Följarna är det nog mest synd om. Min mentor i högstadiet sa att barn är som tomma påsar, fyller man påsen med lycka glädje blommor och kärlek, då blir de ett snällt barn, men om man fyller påsen med skit, då blir barnet skit, (alltså inte bokstavligen). Det var ju det som hände under 2:a VK och det som händer i dagens mellanstadieklasser. Folk tvingas göra saker som de igentligen inte vill, fast de gör de ändå pågrund av människans primitiva beteende att vilja vara en bland mängden. Det inte förens man blir äldre man märker vilken toffla man var. Man tänker och försöker fundera över vad man har gjort för att förtjäna det liv man har som följare eller som utstött.

( Fan vad dehär blir emo, ska försöka göra det lite bättre nästa styckeJ)

En hård läxa man lär sig från mellanstadiet är att man inte ska låta någon ta kontroll över ens liv, och att dehär kan hända vem som helst. Om jag ska vara ärlig är jag glad att det hände, och det är för att jag blev till den förstående person jag är idag. Jag har lärt mig se det bästa i folk och även lärt mig hur unik varje person är.

Då jag gick i mellanstadiet trodde jag att källan till min olycka var att jag en gång hade tagit sönder en spegel och det innebär ju 7 års olycka. Men jag vet nu att olycka inte går att förhinda, och detsamma gäller lycka. Olycka följs ständigt efter lycka och det funkar även tvärtom. Jag vet att jag är lycklig nu, så man vet aldrig om något händer imorn, men jag vet att när olyckan kommer ska jag möta den som en man, hålla huvudet högt och veta att det finns ljus i slutet av tunneln. Glimtet av ljuset, lyckan får jag av mina vänner släktingar och inte minst FAMILJEN ! Jag har lärt mig uppskatta varje individ och älska allt och alla pågrund av min nya omgivning. Jag hoppas flera hade lika tur som mig med att ha en riktig unik snäll och osjälvisk vän som Axel Berglund Hjelm, för det är människor som han som gjorde det värt att man gick till skolan varje dag. Familjen, vi har lyckats skapa en underbar stämning i vår klass och jag vet att vi kommer vara en familj hela de tre åren, och om något händer så ska vi möta det tillsammans ! ( GAAAAAAAAAAAAAAY!!!! Fyyfan….gay dehär låter..sad but true…fan måste göra riktigt manligt efter dehär för att få tillbaka min manlighet…kommer inte på något förutom att titta på erotiska filmer men de kan jag ju inte skriva om nu… )

Aja, fan ska gå och lägga mig. Hoppas det här dög för dem som ville veta lite, FÖR ATT JAG HAR INTE GJORT ENGELSKA LÄXAN. Förlåt att jag inte gick in på detaljer så mycket 

Ha en bra dag och håll er borta från droger!

/ Anonym